Nått att se fram emot :)
Efter en stor del av ångest över vad jag ska göra på semestern har jag nu kommit fram till vad som känns som ett toppenbeslut. Även om det är underbart vackert på landet och ett lugn som något från ett paradis så vill jag nog inte tillbringa hela sommaren i stugan (mammas stuga förstås, men jag har iaf ett eget krypin i form av en friggebod på tomten). Efter midsommarhelgen däruppe, som i och för sig var trevlig, kände jag att jag började klättra på väggarna och oron började krypa i mig. Om jag inte klarade tre dagar hur ska jag klara en hel semester???
Så fast jag egentligen absolut inte hade råd så bestämde jag mig sent i går kväll att boka några dagar i London. Närmare bestämt fem dela dagar och fyra nätter. Den 17 juli bär det av.
Det känns som ett riktigt äventyr. Inte för att jag aldrig varit i London tidigare, för det har jag, två gånger 1994 med en kompis och 2006 med min yngsta kusin. Äventyret denna gång består av att åka alldeles ensam till London. Som den ständiga singel jag är har jag tyvärr ingen partner att åka med. Tyvärr har jag inte heller några singelkompisar som kan tänkas vilja följa med. Och mina kompisar har fullt upp med sina respektive under sommaren så något ressällskap går inte att hitta där heller. Men jag förstår definitivt mina kompisar, inte skulle jag vilja resa iväg från min älskling (om jag hade någon vill säga). Då skulle jag enbart vilja resa på en romantisk resa med honom (sluta drömma nu Veronica, och återvänd till verkligheten!).
Så alltså, ensam i London i fem dagar är vad som väntar. Alternativet att sitta hemma och sura känns inte särskilt lockande. Och jag tycker verkligen att det ska bli en jättekul resa. Ett riktigt äventyr faktiskt! Och vem vet, kanske vågar jag komma ur mitt skall och våga prata med främlingar och t o m kanske kan göra nya bekantskaper. Man kan alltid hoppas :)
