Veronicas funderingar

I går morse lämnade de sista fåglarna sitt trygga bo. Direkt uppstigen ur sängen kollade jag in fågelboet och då trängdes fortfarande tre underbart söta fågelungar i boet. När jag efter frukost kollade in boet igen var det alldeles tomt. Dagen innan hade vi sett när en av fåglarna lämnade boet. Skulle gå in i stugan och såg att ena unget stod på boets kant för att försöka hitta mod att kasta sig ut i stora vida världen. Han, eller om det var en hon, stod länge länge på kanten utan att våga ta steget. För att inte störa denna process lämnade vi fågeln och gick in i mammas hus. Där kunde vi se hur fågeln till sist kastade sig ut ur boet för att landa på verandaräcket. Fågeln blev nog sittande där lika länge som på bokanten medan föräldrarna flög och omkring och försökte visa hur man flaxar med vingarna. Så flög fågelungen upp igen till boet och sedan in i skogdungen bredvid huset. Jag kunde följa ungen ett tag men sedan försvann den på sina framtida äventyr.

Mamma saknar fågelungarna (säkert mer än fågelmamman). Hon har haft en daglig rutin där hon kollat in om alla var kvar och brukade stå och prata lite med dem :).