Veronicas funderingar

Har fått för mig att jag ska sy en klänning för att få precis den där som jag vill ha. Det låter väl toppen?! Så iväg efter jobbet för att införskaffa lite tyg på... kan det möjligtvis heta Olssons Stuvar? Det ligger iaf i Sundsvalls shoppinggalleria inne i stan. (Vad den heter är också en bra fråga, in: tror jag faktiskt). Efter att ha vandrat i butiken alldeles ensam förutom expediten (klockan var nära 19 så stängning började nog närma sig) så tyckte jag mig ha hittat två läckra tyger för 19 resp 29 kr/m (REA, jippi!!!). Och visst låter det här bra. Jag syr en klänning, eller två, i ett läckert tyg. Kunde inte vara bättre eller hur? Fast ska jag vara helt ärlig finns det ett ganska stort problem. Jag är ganska värdelös på att sy. Men jag inbillar mig ständig att jag är en mästare på det. Och när jag väl syr så ska plagget helst vara klart igår. Så ni kan kanske tänka er själva. Först en talanglös sömmerska och som extra grädde på moset en sömmerska helt utan tålamod också. Förstår ni hur det brukar se ut. Men jag är också en obotlig optimist och tror alltid att denna gång kommer jag att lyckas och därav detta inköp. Antingen lär väl tyget bli liggande tills det har blivit modernt så där en fjärde gång räknat från nu eller så kommer jag få väldigt läckra kuddöverdrag att ha på kuddarna i soffan. Fast vem vet, kanske blir det en helt ok klänning. Vi får väl se :)