Bättre slut än början
Tack och lov, dagen slutade på betydligt trevligare sätt än den började. Mitt humör har också gått i rätt riktning allt efter att timme för timme under dagen förflutit. Efter att ha jobbet ett par timmar ikväll begav jag mig hemåt i snöfallet och faktiskt bara njöt. Det ymniga snöfallet gav en mig känsla av lycka. Varje snöflinga som föll fick mig att dra allt mer på smilbandet. Det vara bara allt för underbart och morgonens humördipp var långt borta bakom mig. Är det inte härligt att lite snöfall kan få en att känna så här? Och för att förhöja känslan ännu mer stoppade jag in en cd i bilstereon med 80-tals schlagers och sjöng för allt mina stackars stämband är värda. Är man på humör kan gamla schlagers från barndomstiden som Främling, Diggi-lo-diggi-ley (stavas det så förresten?), Piccadilly Circus och Bra vibrationer lyfta humöret ännu mer, till nästan himmelska höjder. Förstår ni nu hur lycklig jag kände mig i bilen hem i kväll? Jag hoppas att jag åtminstone lyckades förmedla en bråkdel av min lyckokänsla.
Åkte iaf till Ryds Glas i eftermiddag för att kolla om de kunde fixa Snyggis vindruta. Men tyvärr :(. Stenskottet hade vandrat aningens för långt för att kunna åtgärdas och återstår gör nu att byta rutan. Killen som kollade på fönstret tyckte jag skulle köra ett tag till innan jag åtgärdade problemet. Än så länge är det inte i synfältet iaf. Men jag har ju trots allt en ganska ny bil, den är bara 1 ½ år från fabriksny och det retar mig att jag ska måsta dras med detta fel. Varje gång jag sätter mig i bilen och ser sprickan blir jag arg. Och så kan man inte ha det. Men jag ska nog vänta lite med att fixa sprickan, det får bli en kostnad för januari eller möjligtvis februari. Under december finns det så mycket annat som man måste och vill lägga sina sista korvören på.
Efter att jag hade varit på Ryds Glas åkte jag till mamma och hämtade Troy. Jag räknade med att jobba över lite ikväll och kände att jag gärna ville ha sällskap av mattes gullegris. Så Troy fick följa med till jobbet och träffa min kollega Marianne. Som vanligt var ju Troy jätteblyg och ville helst av allt stanna bakom min ben. Men när vi var ensamma kvar blev det annat av. Då toksprang han i korridorerna och bromsade och gled på det hala stengolvet. Han såg för lustig ut. Men så mycket effektivt jobb som jag planerat blev det tyvärr inte, blev allt för distraherad av mattes sötnos. Tur att man inte har med honom på jobbet alla dagar.
Har insett hur väl Troy tycks passa mig. Uppenbarligen är han morgontrött precis som jag, han tar gärna en sovmorgon på helgerna. Och precis som jag tycks han också uppskatta bilfärder. Han sover så gott och så tryggt när matte kör runt med honom. Så vad kan man annat anta än att han gillar bilfärder. Och han tycks t o m stå ut med mattes skönsång under bilfärden. Iaf tycks den inte väcka honom. Eller så sover han helt enkelt för att slippa höra, antagligen är det som gäller :)
Åkte iaf till Ryds Glas i eftermiddag för att kolla om de kunde fixa Snyggis vindruta. Men tyvärr :(. Stenskottet hade vandrat aningens för långt för att kunna åtgärdas och återstår gör nu att byta rutan. Killen som kollade på fönstret tyckte jag skulle köra ett tag till innan jag åtgärdade problemet. Än så länge är det inte i synfältet iaf. Men jag har ju trots allt en ganska ny bil, den är bara 1 ½ år från fabriksny och det retar mig att jag ska måsta dras med detta fel. Varje gång jag sätter mig i bilen och ser sprickan blir jag arg. Och så kan man inte ha det. Men jag ska nog vänta lite med att fixa sprickan, det får bli en kostnad för januari eller möjligtvis februari. Under december finns det så mycket annat som man måste och vill lägga sina sista korvören på.
Efter att jag hade varit på Ryds Glas åkte jag till mamma och hämtade Troy. Jag räknade med att jobba över lite ikväll och kände att jag gärna ville ha sällskap av mattes gullegris. Så Troy fick följa med till jobbet och träffa min kollega Marianne. Som vanligt var ju Troy jätteblyg och ville helst av allt stanna bakom min ben. Men när vi var ensamma kvar blev det annat av. Då toksprang han i korridorerna och bromsade och gled på det hala stengolvet. Han såg för lustig ut. Men så mycket effektivt jobb som jag planerat blev det tyvärr inte, blev allt för distraherad av mattes sötnos. Tur att man inte har med honom på jobbet alla dagar.
Har insett hur väl Troy tycks passa mig. Uppenbarligen är han morgontrött precis som jag, han tar gärna en sovmorgon på helgerna. Och precis som jag tycks han också uppskatta bilfärder. Han sover så gott och så tryggt när matte kör runt med honom. Så vad kan man annat anta än att han gillar bilfärder. Och han tycks t o m stå ut med mattes skönsång under bilfärden. Iaf tycks den inte väcka honom. Eller så sover han helt enkelt för att slippa höra, antagligen är det som gäller :)
Kommentarer
Trackback
