Om årets första dag visar vägen för resten av året kommer det inte bli mycket gjort 2012. Nyårsdagen har, traditionsenligt, tillbringats liggande i soffan, ätande godis och andra onyttiga rester medan ögonen stirrat sig fyrkantiga på teven. "The same procedure as last year. The same procedure as every year." Men med det undantaget att Ivanhoe känns lite väl uttjatat och har för min del därför bytts ut. Istället har den fantastiskt bra amerikanska serien från 80-talet fått ta på sig rollen som underhållare på nyårsdagen. Jag pratar om Krigets vindar som utspelar sig under andra världskriget. Serien införskaffades med syfte att roa Troy och mig i dag. Men om jag har det väldigt bra här i soffan tycks inte Troy uppskatta mattes val av teveunderhållning. Han har i stället valt att tillbringa nyårsdagen i sovrummet, där han kan ha det lugnt och skönt och lukta på sina... Nej, det var ju Ferdinand. Troy sover tryggt nu när nyårssmällarna tycks vara över.
Det börjar bli dags att försöka lämna den sköna soffan och gå ut i blåsten. För inte heller i år tycks Troy ha lärt sig hur man använder toaletten. Konstigt nog föredrar han att lyfta bakbenet mot en snödriva.
Årets sista dag är till snart till ända och ett nytt år knackar på vår dörr. Ett år som vi ännu inte kan sia om men som jag hoppas ska bli det där fantastiska, underbara året för både dig och mig. Det där året vi aldrig kommer att glömma. Låt 2012 vara året när alla våra drömmar besannas.
Gott Nytt År önskas ni alla av Troy och Veronica!
En riktig god jul önskar jag alla! Hoppas alla era förväntningar på julen går i uppfyllelse och att ni får en härlig helg med släkt och vänner, god mat, en och annan julklapp och inte minst, julefrid.
God jul önskar Veronica och Troy
🎄🎅🎆🎁🔔
Söndagen har nu gått över i måndag och jag borde faktiskt krypa i säng. Nå jag, i säng är jag faktiskt. Sitter i den och jobbar lite. Men datorn borde stängas ner och jag gå ut en sista tur med vovven. Jag ska, jag ska... alldeles strax.
Förhoppningsvis ska väl min förkylning ge upp sitt grepp om mig denna vecka. Den har stört i drygt två veckor men det är inte mycket jämfört med vad många andra drabbats av. Mina ynka två veckor är som ett sandkorn i öknen jämfört med det stackare som dragits med sina förkylningar i nästan två månader. Jag har haft tur, inte bara med längden på förkylningen. Under förkylningen har jag varit feberfri. Men visst blir man slut i kroppen ändå och less på den ständiga snuvan och hostan. Hoppas, hoppas att det äntligen ska börja vända.
Däremot har jag en rygg som inte är riktigt samarbetsvillig. Jag har haft värk några dagar och sedan har det gått över och allt kännts bra. Men i dag vet jag inte riktigt vad som är på gång. Varje djupare andetag känns direkt i min rygg och ni kan kanske kan förstå hur det känns när hostan slår till. Jag hoppas verkligen att det släpper snarast. Jag vill inte gå så här veckan före jul. Jag har inte inte tid att söka hjälp och jag tvivlar på att det över huvudtaget går att få tid till någon som kan hjälpa mig.
Jag ser i alla fall riktigt mycket fram emot lite julledigt. Förutom helgerna ska jag lyxa till det med att vara ledig den 23 och några av mellandagarna. Åh, det ska bli så härligt. Jag ska inte göra någonting jobbigt. Bara njuta och ha det bra, se massa bra filmer och läsa en och annan bra "chick lit"-bok. Bara må bra alltså! Härligt, härligt :)
Sleeping time everybody! To morrow is another day. Förhoppningsvis helt värkfri i ryggen. Jag håller tummarna för det och Troy har lovat att hålla klorna också. Guten Nacht på er alla!
Den här helgen hade jag planerat in massor. Det var så mycket jag skulle göra inför julen. Men nej då, det går sällan som planerat. I mitt fall var det något som ett ynka virus som stjälpte hela planen. Jag har varit förkyld i drygt en vecka men när jag vaknade på lördagen kände mig riktigt under isen. Näsan forsade så något bak av lussebullar kunde det inte bli tal av. Det blev inte så mycket annat heller för att vara helt ärlig. Bortsett från extremt korta promenader med Troy tillbringades lördagen på soffan, sovandes eller stirrande på gamla filmer. Söndagen har inte varit mycket bättre, men kanske har jag inte sovit lika mycket i dag. Nu laddar jag jag inför att orka gå till jobbet morgon. Och det ska jag bara orka. Jag vill verkligen inte få löneavdrag på grund av denna usla förkylning.
I kväll har jag gluttat lite på tv och spelat massor av wordfeud. Är man sjuk och orkar inget annat behöver man i alla fall inte ha dåligt samvete för att man tillbringar all tid med detta beroendeframkallande spel. Extra kul i dag faktiskt då jag chattade med flera trevliga medspelare, både nya och gamla bekantskaper. Och ingen som jag kände innan jag började wordfeuda. Trevligt, trevligt.
Men nu får jag nog säga tack och god natt på blogg och wordfeud. En förkylningsfri (!) arbetsdag väntar i morgon.
I dag har jag (hittills) gjort tre observationer.
1. Det är jobbigt att bo på 6:e våningen (trots att det finns hiss) när man glömt något. Skulle precis lämna parkeringen när jag vände mig om och såg att adventsstjärnan lyste i mitt fönster. Och eftersom den är av papper vill jag aldrig gå ut och lämna den på (trots att den lyser hela natten utan problem). Bara till att lämna bilen och ta sig in, jobbigt.
2. Det är trevligt att åka hiss på jobbet på morgonen. Särskilt när det är någon trevlig person som man delar hissen med. Jag lär känna folk från andra våningar som jag inte skulle träffa om jag flåsande tog trappen.
3. Word är skit! Ingen ny observation visserligen men fick det bekräftat (igen) alldeles nyss. Skickade ut ett dokument med innehållsförteckning i går. Fick i dag veta att på innehållsförteckningens alla rader står det 3 som sidnummer trots att originalet är helt ok. Något händer när jag skickar det. Tack och lov att det finns pdf. Och tack och lov för kollegan som påminde mig om det när jag beklagade mig. Och framför allt, tack och lov att Excel finns, mycket mer logiskt.
Inlägget är skrivet för några dagar sedan men inte blivit publicerat först nu så mina så kallade observationer är inte dagsfärska.
Så var den här helgen snart till ända. Och inte en endaste liten nyttig eller behövlig sak har jag åstadkommit. Jo faktiskt en. Jag rensade ur avloppet i duschen så nu kan jag duscha igen utan att behöva torka hela badrummet. Men för övrigt har produktiviteten varit extremt låg denna helg. Jag har faktiskt mest sovit. Jag har helt enkelt inte orkat annat. Att vara förkyld tycks helt enkelt knäcka mig. Jag vill bli frisk och inte ha det så här.
Som en extra bonus har jag också fått ont i ryggen. Jag skulle fylla tvättmaskinen när det knäppte till i ryggen. Jag är nu stel som ett järnspett i ryggen och det småvärker hela tiden.
Troy uppskattar mattes ryggproblem. Jag hade hotat med att klippa och tvätta honom i kväll men han har ingen emot att se ut som ett skitigt vildvuxet urtidsdjur ett tag till. Han har tur den rackarn.
Jag börjar nu känna mig lite hungrig men orkar inte fixa käk i kväll. Eftersom jag ändå måste ut med hunden tror jag att jag ska slinka in på Ica och köpa något. De har en pasta med tomat och pesto som inte alls är så tokig. Skulle faktiskt kunna tänka mig en sådan i kväll.
En underbar bild om jag får säga så själv. Den tilltalar mig på alla sätt. Jag känner helt enkelt ro när jag tittar på bilden och försvinner in i dessa gröna färg. Och ni ska veta en sak, med den vita ramen och den vita passpartoun blev den helt perfekt. Så vacker mot min vita vägg. Så härlig kontrast.
Kanske känns jag skrytig som presenterar mina egentagna bilder på detta sätt. Att jag själv säger att jag tycker om dem och att de är underbara. Kanske borde jag vara mer ödmjuk och istället vänta på att bli bedömd och höra andras åsikt. Beröm från annan sägs smaka bättre än egen beröm. Men jag är inte ute för att få beröm. Jag helt medveten om att mina bilder antagligen inte väcker samma känsla i andra som de väcker i mig. Jag är inte världens bästa fotograf och jag fotar mer med känsla än med teknik. Och jag vet att mina motiv inte är sådär värst märkvärdiga jämfört med många andra duktiga fotografers. Men det är mina bilder och jag tycker om dem. Kanske för att jag minns när bilder togs. Kanske för att jag enkelt gillar mina minnen. Vem vet? Och vem bryr sig? Det är mina bilder och jag gör vad jag vill med dem. Vare det rör sig om att hänga upp dem på väggarna, att lägga ut dem här eller att bara säga att de underbara. Du har däremot all rätt i världen att tycka bilderna är hemska. Du har rätt att såga dem. Men vänta dig bara inte att jag tar det till mig. Konstruktiv kritik tar jag däremot gärna emot. Det är så man lär sig mer.
Solnedgång över Åstön en höstdag. Åstön är mitt absoluta favoritsmultronställe.
I somras åkte jag och pinglorna på kryssning till Riga. När vi lämnade staden och styrde kosan tillbaka mot Stockholm följdes vi av en underbar solnedgång. Bilden känns nästan overkligen. Det känns mer som snö med skid- och skoterspår än krusningar på havsytan. Hade det inte varit för segelbåten hade man inte kunnat vara säker.
Sidsjön här i Sundsvall är ett härligt rekreationsområde. 3,1 km i naturskön omgivning är det runt sjön och många promenerar i sakta mak runt eller springer varv efter varv. En underbar solnedgång var det i alla fall den där lördagskvällen för någon sedan.
Stonehenge var också sig likt från alla de åtskilliga bilder jag sett på detta magnifika fenomen. Men att det vara så stora stenar tror jag inte riktigt att jag hade greppat. Känslan av att vistas på denna historiskt gamla plats var obeskrivlig. Jag hade gärna stannat längre bara för att känna in den historiska atmosfären och grubbla över vad stenarnas syfte egentligen var. Men 45 minuter var allt jag fick innan bussen fortsatte sin färd mot Bath.
Stonehenge hänger nu över soffan i vardagsrummet och jag fascineras över stenarna varje gång jag kommer in i rummet. Jag gillar verkligen tavlan.
Jag bestämde mig därför att min hall ska få välkomna gäster (och mig själv faktiskt också) med en doft (eller kanske hellre blick) från denna utomordentliga storstadsmetropol.
Parlamenten och Big Ben är ju en av många världskända kännetecken för London. Kanske kan det kännas lite beiged med en simpel turistbild ¨på väggen. Men det var också det jag på något sätt var ute efter. Jag ville att bilden skulle se ut som ett turistvykort från 60-talet (min syn på hur jag tror vykort såg ut på den tiden). Jag ville att det skulle kännas lite "kitchigt". Och texten över kortet "From London with love" är något som jag funderat på i många år, hur jag skulle kunna använda det. Inspirationen kommer från det Bondfilmen From Russia with love (Agent 007 ser rött).
Tavlan är stor och hänger över min loppisbyrå i hallen. Den har vit ram och vit passpartou (det har alla mina tavlor). Jag är nöjd med tavlan och tycker den tar sig väl ut på sin plats.
I lördags hade jag bjudit över några tjejkompisar på lite käk. Det var en mycket trevlig kväll och man kan säga att det surrades om precis allt och inget. Kan man säga så förresten? Nåja, strunt samma. Trevligt var det i alla fall. Och därför var det veckan innan lördagen full rulle här hemma. Allt som jag borde ha gjort för flera månader sedan skulle vara klart på lördagen. Allt skulle ju vara perfekt innan jag fick finfrämmande. Nu vet jag inte om det blev så perfekt som planerat. Ju längre veckan led desto mer fick jag stryka på min att-göra-lista när jag insåg att tiden inte skulle räcka till. Men jag är på det stora hela nöjd, mycket nöjd till och med. Jag har nog aldrig varit så nöjd med min bostad som jag är den här gången. Jag själv (vad andra tycker kan jag förstås inte svara på) tycker faktiskt att jag har en riktigt vacker och trevlig lägenhet. Och det är väl ändå huvudsaken att jag som bor här tycker så, eller hur?
Förutom målning av hall, syendet (låter konstigt, men det kan väl inte heta syningen?) och upphängning av nya gardiner och mycket mera skulle också mina nya tavlor hängas på mina härligt vita väggar. Jag älskar ju att fotografera och tar massor av bilder och tänkte därför bara ha min egen "konst" på väggarna. Någon nytta ska jag väl ha av alla bilder som tar upp plats på hårddisken.
Så i de närmaste inläggen blir det en liten fotoutställning där ni kan se vilka bilder jag valt att visa upp hemmavid.
Som ni kanske har märkt har jag inte varit så närvarande här de senaste dagarna. Anledningen är att jag fixar det sista i lägenheten. Hallen målas, gardinstänger sätts upp, möbler åker ut, prylar bärs ner i min redan fulla källare och gardiner och kuddar sys. Orsaken till denna spurt är första advent. Jag har lovat mig själv att tiden fram till jul inte ska ägnas åt sådant. Bortsett från julstressen (haha, iPhone föreslog kustremsa istället för julstressen) ska jag bara njuta så mycket jag kan av den härliga och mysiga tid vi har framför oss. Jag tänker inte lägga på mig några extraordinära uppgifter. Så målning av garderob, dörrkarmar och fönstersmygar får snällt vänta till 2012. Så länge väggarna är vita och fina är jag nöjd.
Dags att avsluta, gå ut med hunden och krypa ner i sängen. Det är ju snart dags att kliva upp.
Troy slumrar i alla fall gott på några av mina nysydda kuddar. Som synes ser han ut som ett okammat troll. En klippning väntar till helgen, stackars hund :)
Uppdatering: Insåg inte att bilden var så här suddig. Den såg helt ok ut när jag bloggade i iphonen. Jag lovar bättring i fortsättningen. Det här är verkligen uruselt :(
När jag vaknade i morse och gick ut med hunden möttes Troy och jag av ett väder som inte var särskilt tilltalande. Ett kallt, mycket kallt regn. Jag kan säga så här, det lockade inte direkt med långpromenad. Allt jag vill var att komma in i värmen igen. Och Troy tycktes tycka det samma.
Efter lunch blev det en liten tur till stugan. Jag skulle "dumpa" mitt datorbord, en matta och lite tavlor där i väntan på sommaren. Stugan ligger fem mil norrut, lite in åt landet. Lite förvånade körde vi om saltbilen på väg. Hur skulle det kunna vara halt när regnet öste ner och det var några plusgrader i alla fall. Svaret fick vi strax därefter. Helt plötsligt var det snösträngar på vägen och när vi tittade mot vägens omgivning kunde man ana snö. Mycket förvånande. Och ju närmare stugan vi kom desto mer snö.
Tomten var delvis täckt av ett tunt lager slaskig snö. Om inte mer snö kommer lär nog snöblasket vara borta ganska snart. Men nu har vintern börjat. Det lär väl bara vara en tidsfråga innan regnet som faller utanför mitt fönster faller i en fastare form.
Jag gillar inte snö och vinter men trots det är det något visst med den första snön. Det får barnet i mig att vakna till liv och vilja göra snöänglar i den nyfallna snön.
