Veronicas funderingar

Äntligen! Jag sitter just nu i min älskade soffa här hemma och slötittar på tv, Enemy of the state tror jag. Jag har i kvället flyttat hem från stugan. Det låter kanske som en enkel grej men det var det inte. Särskilt med tanke på hur mycket prylar jag har släpat hemifrån till stugan. Jag kan säga så här; bilen hade inte rymt en enda liten pryl till. Och då vill jag att ni ska tänka på att jag bor på tredje våningen utan hiss. Vänligen räkna själva ut hur slitigt det var att tömma bilen och släpa prylarna uppför alla trappstegen. Jag fick springa upp och ner för trapporna åtskillliga gånger. Jobbigare än värsta aerobicpasset ska ni veta.

Hur som helst, alla prylarna finns nu i lägenheten. Men så mycket mer har jag inte orkat göra i kväll. Förutom att lägga smutstvätten (och den var stor) i tvättkorgen och plocka upp datorn ur väskan har jag inte gjort något mer. Som ni kanske förstår har jag väskor och påsar överallt. Troy hoppar galant över dem. Jag intar ett mer snubblande förhållningssätt till dem. Jag känner mig för trött och seg i kväll för att ta i tu med dem. Eftersom jag utgår från att eländet är kvar i morgon också (vart skulle det annars ta vägen???) så får det helt enkelt vänta till i morgon kväll. Det är bättre att skjuta upp otrevligheter till morgon och slappa nu än att slita i kväll. Det är mitt motto just precis här och nu.