Veronicas funderingar

Kvällen har tillbringats i sällskap med min underbara släkt. Min morbror fyllde år och vi var ditbjudna på födelsedagskalas. Supergod mat och en underbar tårta, och som grädde på moset en massa godis att knapra på. Extra kul att för första gången träffa kusinens pojkvän. Verkar vara en mycket trevlig kille, så vad kan man säga till kusinen annat än grattis till "fyndet" och lycka till :). Och han gjorde det riktigt bra som stod ut en hel kväll, till på köpet en fredag när kanske en massa annat nöje lockade, med vår "surriga" men i mina ögon helt fantastiska släkt :).

Troy var också med på kalaset. Jag har varit dålig på att lämna honom ensam och tror inte han hade varit så pigg på att stanna hemma hela långa kvällen. Troy uppförde sig absolut exemplariskt. Han är forfarande ganska blyg och blir därmed också väldigt lugn och är inte minsta problem att ha med sig. Han håller sig mest i närheten av mina fötter. Men allt vad kvällen led blev han modigare och modigare och tillät att alla klappade honom där han låg.

Det enda tråkiga med kvällen var att jag missade Idol. Efter att ha följt det hela hösten hade det förstås varit kul att se finalen. Men sånt är livet, man kan inte få allt. Vi kollade iaf in de sista skälvande minuterna där allt skulle avgöras så jag vet vinnaren är. Jag kan bara säga "Grattis Kevin", i mina ögon den enda sanna vinnaren. Visst är Alice jätteduktig men ingen går upp emot Kevin. Visst brukar Idol visas i repris någon dag under helgen? Ska försöka kolla in det då. I och för sig lite tråkigt när man vet utgången men kul att se och höra hur de två kombatanterna lyckades under fredagens final.

Nej, dags för Troy och mig att sova lite. Troy sover förstås redan som en stock och ska jag vara ärlig är jag inte heller långt ifrån det stadiumet. Så god natt på er alla och så ses vi i... snart.