Veronicas funderingar

Nu har jag varit hemma i Gävle i fem minuter. Nåja, kanske är det något mer än fem minuter. Det är väl närmare fem timmar. Och vet ni vad? Jag vill verkligen inte vara här. Jag vill bara hem till Sundsvall igen.

Jag har bott i Gävle sedan första februari. De första tre, fyra månaderna trivdes jag jättebra och jag tyckte det var tråkigt varje gång jag skulle åka upp till Sundsvall. Men det var då, och nu är nu. Nu längtar jag bara hem. Antagligen blev det väl värre när jobbet här tog slut. Att jobba och träffa arbetskamrater är allt bra mycket trevligare än att vara hemma och klättra på väggarna. Hmm, börjar bli urtråkad. Nu hoppas jag mest av allt i världen att hitta ett jobb i Sundsvall och flytta hem igen. Fast, skulle jag få drömjobbet här i Gävle så skulle säkerligen gärna stanna kvar. Men, men, drömmar är drömmar och det här är den bittra verkligheten.

Sedan jag kom hem har jag tröstat mig med Photoshop. Bildredigering får mig oftast på lite bättre humör, och tur är väl det.

Kanske har kvällens deppighet påverkat min bildredigering. Det blev många svartvita bilder. Och många på mina favoritfotoobjekt just nu, galler, taggtråd och liknande. Det är sådant som har fascinerat mig under längre tid.