Sagan om den borttappade bloggerskan
Det var en gång en bloggerska som brukade blogga ganska regelbundet, ibland t o m flera gånger om dagen. Men så helt plötsligt en dag, någon gång i början av februari i nådens år 2010, så hände något. Inga blogginlägg på nästan tre månader. Ingen visste vad som hade hänt. Eller vart bloggerskan hade tagit vägen. Inte ens bloggerska själv visste riktigt vad som hade hänt. Vart hon hade tagit vägen visste hon däremot, ty hon var trots allt inte helt förvirrad. Även om det var många som trodde det.
Dagar gick och år blev till... tja, år blev det väl kanske inte, men tiden gick iaf utan minsta lilla skrivtecken från vår bloggerska. Frågan var om hon skulle hitta hem igen till sin blogg. Bloggerskan ville så gärna tillbaka men det var något som tycktes hålla henne borta. Hon visste inte riktigt vad. Men det gick helt enkelt inte att blogga. Någonting saknades.
Så vår bloggerska gav sig ut på jakt efter det där som saknades utan att riktigt vet vad det var. Hon var tvungen att finna det innan hon kunde återvända till bloggen.
Efter många långa äventyrliga funderingar, som vi inte ska gå in på närmare här, kom vår bloggerska plötsligt på vad det var som saknades. Vår bloggerska hade helt och hållet tappat alla inspiration och motivation för att blogga. Det fanns inte längre någon mening för henne att blogga. Allt var som bortblåst.
Vår bloggerska hade vissa funderingar på varför inspirationen hade sprungit sin kos. Att dagarna igenom ägna sig åt att nedteckna skrivtecken slet ut inspirationen. När bloggerskan kom hem på kvällarna efter alla timmar på nyhetsbladet tycktes den dagliga dosen av skrivtecken vara förbrukad. Ingen mer inspiration fanns att finna.
Vår bloggerska var förtvivlad. Hur skulle hon göra med sin blogg? Skulle hon låta den somna in i lugn och ro? Eller skulle hon hålla ut och hoppas på att inspirationen hittade åter igen.
Så en dag visste vår bloggerska iaf en sak. Fotobloggen där bloggerskan hade planerat att visa en bild per dag skulle få gå till de sälla jaktmarkerna. Men framtiden för denna blogg var fortfarande inte avgjord. Hur skulle hon göra?
Men så plötsligt en kväll i den senare delen av april hände något oväntat. Medan vår bloggerska starkt funderade på att avsluta sina funderingar i bloggform kröp plötsligt inspirationen ut ur fingertopparna medan fingrade dansade över tangentbordet. Fram på skärmen kom ord efter ord som från ingenstans. "Var det ett under som hade skett?" undrade vår bloggerska. Kanske inte men inte heller långt ifrån. Men om sagan får ett lyckligt slut är ännu för tidigt att sia om. För ett lyckligt slut krävs fler än ett blogginlägg. Vår bloggerska vill blogga mer och hoppas på att inspirationen inte lämnar henne igen.
Snipp, snapp, slut, så var sagan slut.
Hej, kul att du är tillbaka.. Ge Troy en VOFF från brorsan Nemo i Sundsvall.
Kul att du håller koll på min blogg. Det ska bli fler uppdateringar framöver, det lovare jag. Helt klart kommer Troy att få stå i centrum då och då också. Och Troy voffar förstås tillbaka till sin käre bror :)
