Hemma igen

Det känns lite ovanligt att vara hemma i stan igen. Och det verkar Troy också tycka. Han har nog inte varit hemma på över tre veckor så allt måste tydligen upptäckas igen. Han verkar dock gilla möjligheten att kunna gå ut på balkongen när han själv vill.

Det är faktiskt ganska skönt att vara hemma måste jag medge. Det är ju trots allt mitt hem. Och för ovanlighetens skull så var det inte så där jättevarmt i lägenheten heller. Men det finns ett men med att vara hemma. Grannar spelar jättehögt på stereon. Ja, jag vet, jag låter säker som en gnällig gammal kärring. Men det är inte så där trevligt när någon annans musiksmak tvingas på en, precis från den vägg där jag har min soffa. Det är så pass högt att tavlorna nästan vibrerar. Fast, kan det vara möjligt... det tycks att tystnat nu. Hoppas det håller i sig!

Jag har förresten hittat min favoritlåt för sommaren. Jag har helt enkelt fastnat för Style och Vill ha dig igen. Style har väl inte direkt vara någon av mina favoriter, åtminstone inte sedan mitten av 80-talet, men den här låten har verkligen min hjärna tagit till sig och jag nynnar på den ständigt. Precis som en sommarhit ska vara :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0