Veronicas funderingar

I går fick jag lön och idag var det dags att bränna den. Så iväg till Birsta för shopping jag styrde min kosa. Shoppingen för dagen blev en ny skrivare, ni vet en sådan där med skanner och kopiering. Nu ska det bli skanning av, alla gamla bilder från mormor ska jag skanna för mammas räkning. Och tänk vad kul att kunna få möjlighet att få sina egna bilder i elktronisk form från den tid när man inte hade digitalkamera. Nu hoppas jag bara att skannern är skapligt bra iaf. Jag har ännu inte orkat installera den, det får bli en uppgift i morgon.

I kväll kollade jag lite grann på dokumentären om Carola. Som vanligt missade jag början, varför har jag så dålig koll på när alla intressanta program börjar? Jag måste erkänna en sak, jag gillar verkligen Carola. Men jag har förstått att det får man inte riktigt göra. Säger man att man gillar Carola och hennes musik är det ofta någon som mer eller mindre blir förbannad. Inte för att jag kan förstå med vilken rätt någon kan börja gapa på mig bara för att jag gillar en artist. Det är väl trots allt min ensak och det inte är så att jag försöker pracka min musiksmak på någon. Det är kanske är bara så att Carola är en artist som väcker starka känslor, både positiva och negativa. Carola är en person som står för den hon är. Hon hymlar inte. Hon har alltid stått för sin kristna tro, trots all kritik hon har fått utstå. Carola ändrar sig inte bara för att någon vill att hon ska ändra sig. Carola vet vad hon vill. Jag måste säga att jag beundrar henne ur det perspektivet. Jag håller definitivt inte med om allt hon säger, för visst har det hoppat många idiotiska grodor ur hennes mun. Men jag beundrar hennes styrka, hon tycks klara alla motgånger. Och motgånger har hon fått möta, framför allt från media. I bland har mediadrevet varit så starkt att det verkar som en hetsjakt på henne, då tänker jag framför allt på hur hon behandlades efter senaste deltagandet i melodifestivalen. Det kan inte ha varit lätt. Hursomhelst, jag gillar som sagt Carola, kanske har det att göra med att hon var min första riktiga idol. Ni ska veta att jag som nioåring var med i hennes fan-club. Och kanske är det så att den musik och artist man gillade som barn någonstans inom en alltid lever kvar. Givetvis har min musiksmak utvecklats med åren, det vore väl tragiskt annars. Men någonstans långt där inne lever nog medlemmen i Carolas fan-club fortfarande kvar och det är kanske den som står för beundran av Carola.

Snart är helgen över, suck. I morgon måste jag försöka plugga och installera den nya skrivaren förstås. Nu ska jag fortsätta att kolla på Tango & Cash och bli ännu mer 80-tals nostalgiker :). Ha det bra!