Veronicas funderingar

Här sitter jag och vill inte annat än att krypa ner i sängen. Ständiga gäspningar sliter på käken :). Men jag orkar helt enkelt inte gå att lägga mig. För innan jag kan krypa ner i den härliga varma sängen måste jag gå ut med Troy för en sista rastning för dagen. Och det vill jag inte. Jag orkar inte ta på mig alla vinterkläder, släpa mig först ut för trappan och sedan, ännu värre, upp för trappan. Undrar om Troy kan tänka sig att använda toaletten i kväll. Ibland önskar man att även hundar kunde gå på låda som katter. Suck, jag vet att det tar knappt fem minuter att gå ut med Troy och vad är egentligen fem minuter i en livstid. Inte mer än en blinkning men vad hjälper det när jag verkligen inte vill gå ut. Men så är det att ha hund. Det är bara att bita i det sura äpplet och gå ut. Fast, jag väntar ännu några minuter tror jag. Kanske, kanske blir jag mer motiverad om jag väntar. Så likt mig, skjut på det på jobbiga :)

Men nu börjar det bli kritiskt. Gäspningar kommer i ett. Risken att somna i soffan blir större och större för varje sekund. Och det vill jag faktiskt inte. Dels för att Troy verkligen behöver gå ut. Men också för att sova i soffan en hel natt inte är någon större hit just nu. Morgonens fall har redan fått kroppen att bli stel (knä, arm, nacke och rygg) och behöver ingen extra "hjälp" på den fronten från soffan.

Nu... nu... nu måste jag verkligen gå ut. Jag måste! Måste! Nu avslutar jag och loggar ut. Nu, sa jag!!! Ok då :)