Veronicas funderingar

och besviken när jag efter att ha jobbat över några timmar kom ut från jobbet och märkte hur bilen såg ut. Fast det regnade var bilrutorna täckta med "skit" (inte bokstavligen förstås) och det blev inte bättre av att slå på vindrutetorkarna och spruta på spolarvätska. Fönstren var alldeles strimmiga och det gick inte bort. Ledsen och arg begav jag mig till Statoil för att att försöka torka bort eländet. Visst, lite försvann men mycket blev kvar. Sånt här känns inte roligt när man har en ny bil (köpte den ny i fjol) som jag månadsvis lägger stora belopp på i amortering. Det är så att man vill gråta. Och med tanke på hur rutorna såg ut undrar man ju hur bilens lack egentligen mår. Vad less jag blir! Vilket uselt jobb man har. Dålig lön, tråkiga uppgifter och en miljö som påverkar min älskade lilla bil. Kan det bli värre??? 

Väl hemma på parkeringen (nej, jag bor inte på parkeringen men det gör förstås bilen) tog jag en trasa och försökte gnugga rutorna rena. Vet inte om jag lyckades det var för mörkt att se, men jag får väl se resultatet i morgon bitti. Men gissa om jag kände mig dum med trasan i hand torkande bilrutorna... i regn. Om någon såg mig måste de ha trott att jag var mer eller mindre galen som försökte torka bort regnet allt efter det föll :).

Jag visste inte att man kunde bli så totalt vilsen här i Haga som den tjej jag mötte tidigare i kväll. På väg hem från jobbet stannade jag till vid Konsum i Haga och när jag höll på att låsa bilen kom den här tjejen och frågade om jag kunde hjälpa henne. Artig som man är :) så svarade jag förstås "Visst!". Hennes fråga var hur hon skulle hitta till Sundsvalls centrum. Hon hade tydligen försökt flertalet gånger men bara råkat på skyltar som ledde henne till Härnösand. För er som inte känner till Sundsvall kan jag säga att Haga inte är särskilt långt från centrum. Jag försökte iaf visa henne Hagavägen ner mot Idrottsplatsen och där borde hon ju se att centrum inte är långt borta. Tänkte senare att jag skulle ha visat henne mot motorvägen, men det tänkte jag förstå inte på i det läget. Jag är duktigt på att hitta själv (även utanför Haga) men jag är urusel på att ge vägbeskrivningar. Jag hoppas iaf att hon hittade centrum eller att hon åtminstone hittade någon bättre vägvisare.

Trots eländet med bilen så väntade mig iaf lite roligt när jag kom hem. Jag hade fått en avi från posten att hämta ett paket (älskar paket). Häromdagen hittade jag två snygga handväskor på nätet och kunde inte låta bli att beställa dem. Och nu har de kommit men jag orkade inte ge mig ut i regnrusket för att hämta dem i kväll så det får bli i morgon. Det ska bli spännande att se dem iaf. Jag hoppas att de är lika snygga som på bild. Är jag nöjd med dem så kanske ni får se handväskorna här snart. Förresten, säg inget om väskorna till mamma. Hon får spader då och tycker att jag köper alldeles för många väskor. Men jag kan inte hjälpa det att jag fullkomligt älskar väskor. Andra har sina skor och jag har mina handväskor :). Men som tur är har jag inte bott hemma hos mamma de senaste åren, ok då, för att vara exakt, 15 år och får ju faktiskt göra precis som jag vill utan att mamma behöver få reda på det. Men känner jag mig rätt kommer jag säkerligen att visa mamma handväskorna trots allt, man vill ju dela med sig av sådant man tycker om och förhoppningsvis få en uppmuntrande komplimang till ett väl gjort handväskeinköp.

I kväll kollar jag den nya serien Fringe. Verkar lite knepig men det ska bli spännande att se hur den kommer att ta sig.