Veronicas funderingar

Så var det måndag i morgon igen. Jag måste fråga, är det någon som har räknat på om det är betydligt fler måndagar än någon annan dag på året. Iaf känns det så varje söndagkväll. Jobbångesten har smygit sig på och man oroar sig för vad som kan tänkas dyka upp på skrivbordet i morgon. Fast, egentligen dyker inte problemen upp på skrivbordet, betydligt mer vanligt att man möts av dem så fort man lyfter telefonluren eller kollar mailinkorgen. Fast man ska förstås inte vara pessimistisk. Teoretiskt får man väl ändå hoppas att chansen är lika stor att något positivt och kanske t o m roligt och spännande dyker upp. Fast (det måste vara ordet för dagen för min del, vågar inte räkna hur många jag redan använt på dessa få rader), jag vet redan att problem väntar i morgon bitti så fort jag stigit in med min fot över tröskeln till jobbet. Men man får väl försöka ta till sig att "problem är till för att lösas".

Nu börjar det nog bli dags att säga god natt och tack för idag. Ögonlock som har svårt att hålla sig uppe och gäspningar som verkar sitta i ett gör att det är näst intill omöjligt att fortsätta skrivandet.